Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren till aulan, när denna utifrån öppnades av
väktaren för en liten hop män och kvinnor. De voro
nådesökande, det vill säga hedningar, som äskade
upptagas i den kristna församlingens gemenskap.
Det var svårt att av deras yttre gissa, vilka bland
dessa människor drivits hit av hjärtats behov och
vilka av världsliga skäl. De syntes alla tillhöra den
olyckligaste samhällsklassen.
Mitt i hopen visade sig en man, som bar
mantel över sin tunika, en trasig mantel, men som
talade om bättre dagar. Hans lätta, fria åtbörder
skilde honom ytterligare från de andre, som tysta
och vördnadsfulla stannade vid dörren. Denne
man var siste ättlingen av en atensk släkt, som
räknade sina anor från Ifikrates. Han hade i
utsvävningar förstört sitt fädernearv. Han tog två
steg framåt i salen och ämnade just med vanlig
oblyghet omtala sitt ärende, då han hastigt
varseblev Krysanteus. Denne hade han minst av alla
väntat att träffa här. Mötet var honom mycket
obehagligt och nära att bringa honom ur fattningen.
Men han fann sig hastigt nog, kastade en blick
av låtsad förvåning över salen och utbrast:
– Vid Zeus! detta var ett löjligt misstag, en
Odyssé i smått! Du måste ursäkta mig, min
biskop, jag söker icke dig, utan din granne, min
förträfflige vän antikvarien.
Med dessa ord svängde han om på hälen,
hälsade med oförskämd förtrolighet Krysanteus och
lämnade salen.
Petros vände sig nu till de nådesökande och
sade med eftertryck i tonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
