Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Petros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamålets synpunkt ursäktliga medel, som tyngde
den andra.
Denna inre sofistik hade i förflutna tider
kostat Petros mången sömnlös natt. Ihärdigare
och häftigare hade han kämpat med sig själv än
måhända de fleste göra. Men fastare och
oryggligare än de fleste hade han ock efter kampens
slut intagit och förskansat sig i den ställning, som
utgången anvisade honom.
Månljuset, som inströmmade genom fönstret,
föll nu på hans ansikte och väckte honom till
tankar på ärenden, som till tiden lågo honom
närmare. Han ringde, och en man i prästerlig dräkt,
som tycktes hava bidat detta tecken, inställde sig
genast.
Den inträdande var en undersätsig, bredaxlad
karl, men så korthalsad, att det underligt formade
svartlockiga huvudet tycktes omedelbart fäst
mellan skuldrorna. Den mycket låga pannan bildade
en vitgul strimma mellan två jämnlöpande linjer:
hårfästet och de breda, sammanvuxna ögonbrynen.
Som mannen bar huvudet något framlutat, voro
hans små svarta ögon riktade uppåt, när han måste
se på en samtalande. Detta gav hans anlete ett
uttryck, som en välvillig granskare kunde tyda
som fromhetens och ödmjukhetens.
Mannen var Petros’ närmaste förtrogne,
presbytern Eufemios.
Förtroligheten dem emellan var verkligen
mycket stor, men kom dock aldrig Eufemios, den
äldste presbytern, att glömma, att Petros var hans
förman. Eufemios satte sig icke, innan biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
