Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något skönt, utan att däruti ovillkorligt döljer sig
som kärne något sant, varav det sköna är återskenet.
Den sanne konstnärens hand föres ej av
honom, utan av en högre makt, och vad som synes
vara en nyck av hans fantasi, är en lag i den
gudomliga naturen. Därom påmindes jag i går
genom en berättelse av min faders vän,
matematikern Diofantos ...
– Diofantos? Den underlige, tankspridde
gubben? inföll Ismene.
– Ja, han.
– Det lär vara en riktig trollkarl, sade Ismene.
De säga, att han räknar ut, huru solen,
månen och stjärnorna skola gå, och att icke ens
den minsta lilla stjärna kan smyga sig till att gå
på annat sätt, än den där flintskallige gubben
föreskriver henne. Han lär vara en ordentlig tyrann
mot stjärnorna.
– Vad sade Diofantos? frågade Julia och Berenike.
– Han omtalade, att han mätt kapitälvolutans
snäcklinjer på templet vid Ilissos. Denna voluta
är av sin konstnär tecknad på fri hand utan annat
mönster än det hans inbillningskraft skapat. Nåväl,
hon liknar ända till fullkomlighet den skönaste av
alla havssnäckor, som man funnit vid kuster fjärran
från våra. Samma svängning av kroklinjen, samma
avstånd mellan svängarna. Diofantos, som använder
sin räknekonst både på himmelens och
havsdjupets under, berättade, att alla snäckhus
äro bildade efter två olika matematiska lagar, av
vilka den ena danar för människoögat vackrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
