- Project Runeberg -  Den siste atenaren /
V:180

(1914) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De tårar, den olycklige gjuter, grumla vattnet,
och bilden synes med tynande drag. Då

Under sin vånda han lossar sin dräkt och låter den falla,
slår sitt blottade bröst med händer vita som marmor.
Rodnande matt hans skakade barm då höjer sin livfärg,
liknande trädets frukt, som delvis rodnar och delvis
skiftar i glänsande vitt, eller liknande druvan, som bidar
mognadens tid och stänkes alltmer av skimrande purpur.
När han nu detta ser i den åter klarnade vågen,
längre han hårdar ej ut; lik rimfrost, mötande solens
värmande sken, eller lik det gula vaxet, som sakta
smälter vid lindrig eld, så tynar han bort i sin kärlek.


Eko, den föraktade, sörjer honom dock. Hon
upprepar sorgset det farväl, han säger till bilden
i källan, innan

Trött han lutar sitt huvud ned i det saftiga gräset,
lycker de ögon till, som tjusats av ägarens fägring.
Ännu sedan sitt rum han fått i skuggornas boning,
speglar han sig i den stygiska våg. Najader, hans systrar,
sörja och klaga hans död och offra hans skördade lockar.
Nymfers, dryaders klagande rop gentagas av Eko.
Bål de nu reda och komma med hår och skakade facklor;
då var svunnet hans lik – de finna en blomma i stället,
guldgul blomma med vita blad mitt inne i kalken.

Ättlingarne av denna blomma kallas än i dag
efter den yngling, vars död gav henne tillvaro,
narcisser.

Efter några ögonblicks tystnad sade Julia:

– Nåväl, Ismene, nu är ordningen först hos
dig att yppa de tankar, som dikten väckt i din själ.

– Mina tankar? genmälde Ismene, skakande
sina lockar med djupsinnigt utseende. Jo, vet du,
jag har välvt många, rätt aktningsvärda tankar om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atenaren/a0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free