Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Filosofens hem (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okände skämtande. Men nu, utan långa inledningar,
till saken. Jag vill tala om Narkissos,
även jag. Hermiones tolkning av myten om honom
har överraskat mig. Jag har läst den myten
hundra gånger, utan att ana en sådan mening. Men
samma tolkning har nu ingivit mig själv en annan
närliggande, som, ärligt sagt, överraskar mig än
mera. Svara mig, Hermione, var ej flodguden
Kefissos den stackars ynglingens fader?
– Jo.
– Floden, som rinner ur hans urna ... jag
menar Kefissos själv ... var flyter han?
– Här vid Aten ...
– Min far har just ett lanthus vid Kefissos,
inföll Ismene. Du är välkommen dit ut, min
filosof.
– Jag tackar dig. Men till saken. Du medgiver
således, Hermione, att Narkissos på sätt och
vis kan kallas atenare?
– Jag medgiver det gärna.
– När myten med sådan tydlighet angiver
hans födelseort, ligger däri måhända en vink, att
vi ej böra se i honom en symbol för någonting
alltför vidsträckt och allmänt. Att giva honom en
inskränktare betydelse kan åtminstone vara skäl
att försöka. Du, Hermione, gjorde honom till
människan i allmänhet, till märkesmannen
för vårt släkte; jag åter gjorde honom helt enkelt
till atenare. Det förra var kanske för mycket;
det senare är bestämt för litet. Låt oss gå en
medelväg och göra honom till hellen! Vi ha rätt
därtill, ty Aten har alltid varit Hellas’ hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
