Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
droppe av Abrahams blod i sina ådror och icke
kunde läsa en bokstav i de heliga rullarne.
Det är aftonen efter den, på vilken den okände
filosofen besökt Krysanteus’ hus.
Dagen är hebréernas sabbat. Baruk och Ester
ha gått till synagogan. Rakel hade föreburit något
skäl för att få stanna hemma. Hon försakar
därmed nöjet och uppbyggelsen att höra, huru
sinnrikt rabbi Jonas utlägger profeten Daniel. Hon
försakar tillfället att se sin trolovade, just i det
ögonblick när han är vacker: när framför altaret
hans mörka, vemodiga ögon livas, hans av studier
fårade panna klarnar och hans av samma ihärdiga
studier krökta skepnad rätar sig vid korens sång:
»Hur sköna äro dina tjäll, o Jakob, och
dina boningar, o Israel!» och vid den
församlade menighetens rop: »Hör, Israel!
Adonaj vår Gud är den ende Gud!» Då
genomströmmas han av fädernas anda och deras
bragders minnen; då uppbygger han i tanken
Jerusalems grusade tempel och samlar sitt folk,
var och en under sin vinstock. Då förgäter
sig hans blick, som annars gärna irrar upp till
kvinnornas läktare för att bakom en av slöjorna ana
dragen av flickan, som han älskar, Baruks dotter.
Rabbi Jonas har ett blekt och fint ansikte, som
dock i Rakels tycke är fult. Han har ett skägg,
likt manen på en kappadokisk häst, långt, svart
och glänsande, som Rakel finner avskyvärt. Han
sitter ofta hos Baruk och talar så djupsinniga
saker om den attikiserande Moses [1]
och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
