Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprepas Syraks tänkespråk om sparsamheten.
Karmides, som leende strör omkring sig denna metall,
som de andre uppgräva med sina fingrar ur
modden, vad månde denne Karmides vara, om icke
ett ovanligt, ett övermänskligt väsen? Och vad
nu lärdomen vidkommer, för vilken Baruk och
Ester så ytterligt vörda rabbi Jonas, så är ju
Karmides ofantligt mycket lärdare! Det har
Karmides själv med ädel uppriktighet försäkrat henne.
Skulle hon då icke tro det? Och fastän han är
så utomordentligt lärd, är han likväl glad, talar
så fullkomligt fattliga, förtjusande saker och
sjunger till lyran sprittande visor.
Skulle Rakel i något ögonblick glömma
Karmides, finnes i Baruks hus en gammal tjänarinna,
som gärna återför hennes tankar till detta föremål.
Även hon, tjänarinnan, har sina skäl att beundra
Karmides’ slöseri. Av det guld, han sår, har något
även fallit i hennes hand, och till tack härför har
hon åtagit sig att vara budbärarinnan och
förmedlerskan emellan honom och Rakel.
Det är en vink av henne, som förmått Rakel
att i afton stanna hemma.
Rakel har stigit upp på altanen av sin faders
hus. Där är hennes älsklingsställe under så vackra
aftnar som denna. Man har därifrån en vidsträckt
utsikt över den östra och norra delen av staden.
Västerut mötes däremot ögat av de närlägna
husens tak och murar, men emellan dessa skymta
delar av den branta gata, som från Skambonide
leder ned till Kerameikos. Det är den gatan, som
man vandrar till och från synagogan. En så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
