Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av den virvlande strömmen. Man uppoffrar ogärna
sin vilja och det fria bruket av sina lemmar, när
man ej genomtränges av den ande, som sammansmälter
den trängande och skuffande massan till
ett helt. Karmides ville välja en lämpligare
åskådareplats. Han lämnade Kerameikos och
vandrade de folktomma sidogatorna hän till torget,
sedan han övertygat sig, att strömmen brusade
åt det hållet. Han anlände före den till torget.
Det var tomt och övergivet av alla, utom
bildstodernas tysta rader. De tycktes liksom med
hemsk fruktan vänta den annalkande skaran.
Karmides steg upp på målningsgalleriets
marmortrappa och intog en bekväm plats vid hörnpelaren.
Tätt förbi den måste tåget stryka fram; den var
bestämd till vågbrytare mot floden. Karmides
kunde se allt på nära håll.
Facklorna, som lyste i spetsen, närmade sig.
Rymden mellan Pnyx och Areopagen uppfylldes
av, och torgets pelargångar återkastade de vilda,
ursinniga ropen:
– Död åt kättarne, atanasiallerna, giftblandarne!
Folkströmmens första böljor hade hunnit fram.
De slungade ett skum av människor upp på
målningsgalleriets trappa, där Karmides stod i skydd
av sin pelare; de utbredde sig hastigt som ett
översvämmande vatten över torget. Facklornas
röda sken lyste på en bår, som vilade icke på
skuldrorna, utan på de uppsträckta armarne av
ivriga bärare, som, när de tröttnade, ögonblickligt
ersattes av andra. Så lämnar på havet våg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
