Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var med dem som med människorna. De betydde
föga, om icke i förening med varandra, men när
de miste även denna självständighet, när
skymningen kom, som förflyktigade deras
egendomlighet och gjorde den ena lik den andra, då var
även anden borta, som nyss talade utur dem.
Först nu kom Klemens ihåg, att tiden var
inne, då han skulle tillföra Simon pelarhelgonet
ett bröd och ett mått vin, ty detta var honom
sedan gårdagen ålagt som daglig skyldighet. Ja,
tiden var icke blott inne; den kära läsningen hade
kommit honom att förgäta den rätta stunden.
Ledsen över sin ofrivilliga försummelse iklädde han
sig kåpan och gick att hämta korgen, som palatsets
köksmästare ställt i ordning för hans räkning. Det
var i detta ögonblick larmet från den folkskara,
vars tåg vi skildrat, nådde hans öra. Klemens
aktade ej därpå; han tänkte allena på att
uppfylla sitt åliggande. Men larmet nalkades hastigt,
ty Simons bår, som nyss skridit genom dubbelporten,
hade ännu icke hunnit samla kring sig en
större hop, än den breda Kerameikos gav rymlig
väg. Portvaktaren hade emellertid öppnat dörren
till vestibulen och stod nu utanför tröskeln,
lyssnande förundrad och stirrande på blossen, som
kommo närmare.
– Vänta, sade han till Klemens, vänta, tills vi
få se, vad detta betyder. Det låter som ett
upplopp. Hör de förskräckliga ropen! Det är som
ett annalkande oväder. Låt det stryka förbi, innan
du går!
Tåget framträngde nu emellan Teseus’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
