Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanpackad skara, som för den krigiska delen
av skådespelet icke hade förgätit den andra
uppbyggligare, och hellre ville försaka den förra än
gå miste om den senare. Ett rykte gick, att de
kalkstensbrottet fångade, till döden dömda
atanasianerna skulle föras till den heliga nattvarden.
Man ville skåda detta, man ville höra Petros, och
framförallt man ville än en gång se den helige,
den av kättarne mördade Simon. Hans jordiska
kvarlevor voro nedsatta framför altaret i koret.
Krymplingar och sjuklingar ville vidröra dem, för
att återvinna sin hälsa; andra väntade, att något
underverk genom dem skulle ske, såsom skett hade
mångenstädes i Egypten och Asien vid andra
martyrers; alla hoppades kunna tillägna sig en relik
av den helige: några strån av hans skägg, en nagel
från hans händer, ett stycke av den björnhud, som
i livstiden skylt hans kropp.
Medan denna skara väntar på den stora kyrkoportens
öppnande – den andra porten har hela natten varit
öppen, men vaktas av soldater, som icke insläppa
andra än biskopens budbärare – tilldrager sig
följande i grannskapet av Akarnaniska porten.
Den gamle Batyllos, olivhandlaren, hade,
medan hans hustru Tabita var borta från hyddan
för att mjölka getterna, tagit sin korg på armen
och gått in till staden. Gubben var i dag
försänkt i ett slags själsrus vid minnet av det, som
han under natten upplevat. Atanasios hade varit
under hans tak. Alexandrias rättmätige biskop,
den trampade sanningens förkämpe, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
