Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armar stötte de ursinnigaste tillbaka. Hans bråda,
kraftiga uppträdande och dräkten, som han bar,
lyckades verkligen att vända hopens ögon från
offret på honom.
Skaran igenkände i den nykomne en medlem
av det homoiusianska prästerskapet, medtävlaren
till Petros i kraftig vältalighet. Man igenkände,
oaktat den bleknade hyn och de avmagrade
dragen, Teodoros.
– Jag ser, vad som är å färde, sade han,
det han upplyfte den sårade på trappan,
avkastade sin kåpa och lade henne under hans
huvud. I viljen mörda denne man. Vad har han
gjort?
Den ögonblickliga tystnad, som följde på
spörsmålet, bröts av en röst, som svarade ur
hopen:
– Han har förgivit den helige Simon. Han
är kättare och giftblandare. Han skall dö!
– Ja, ja! skreks i korus.
– Du vill väl icke försvara en kättare och
giftblandare, hördes en annan röst. Det vore
underligt av en rättrogen präst.
– Här skipa vi endast rättvisa, sade en karl.
som steg fram ur hopen. Vi ha beslutit, att han
skall dö. Dig vilja vi intet ont, men om du hindrar
oss, så svara för dig själv!
– Hindra er? inföll Teodoros och ställde
sig framför den sårade, så att han skyddade honom
mot den påträngande hopen. Icke vill jag hindra
er, då I endast viljen utöva rättvisa. Långt
därifrån! Jag har alltid älskat rättvisan och deltager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
