Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rida till sig konsulatet eller knäcka halsen på
försöket.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Då Annæus Domitius red in på Tripodgatan,
var hon uppfylld av människor.
Men dessa iakttogo en stillhet, som förvånade
honom. Vad betydde det? Hade han kommit
för sent?
Däruppe på översta sluttningen av Akropolis
stod en skara bävande åskådare, Krysanteus’
trosvänner. Annæus Domitius förbannade deras
feghet; de hade måhända, utan att röra sig från
stället, sett hans hus stormat, honom själv och
hans dotter, den av hedningarne älskade
Hermione, sönderslitna av fanatiska kristianer. Och
ändå skulle ett plötsligt angrepp av en beslutsam
skara, nedstormande från denna höjd, hava krossat
den sammanpackade hopen på gatan där nedanför.
Prokonsuln hade dragit kåpan tillbaka för att
vara igenkännlig för massan. När han banat sig
väg ett stycke genom hopen och närmat sig
arkontens hus, där trängseln var starkast, såg han
framför porten en man till häst, omgiven av
soldater, vilkas spjut och hjälmar syntes över hopen.
Ryttaren var Pylades.
– Giv rum för prokonsuln av Akaja! Vad
är å färde? Vad betyder denna folkskockning?
Giv rum i kejsarens namn!
Annæus Domitius ropade detta och lyfte över
sitt huvud en brevtavla, på vars skulpterade och
förgyllda ram man igenkände ett kejserligt
dekret eller en regeringsskrivelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
