Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församlingens böner. En segerhymn uppstämmes:
jubelsången om Kristus’ seger över döden.
När psalmen ändat, förkunnar Petros vad den
återväckte viskat i hans öra: han hade vittnat om
homoiusions sanning med ord, som en gång kunna
höras, men icke mer återgivas, burna från
lammets tron av ett till jorden återkommet blodvittnes
ande.
Från hopen av de bundna kättarne hördes en
röst, som ropade: – Du ljuger. Herren skall
straffa dig.
På dem hade underverket gjort ett lika djupt
skakande intryck som på den homoiusianska
menigheten. Men de tillskrevo det sina böner, och
de voro övertygade, att Simons läppar hade vittnat
om sanningen av deras lära. De å sin sida
tillämpade på Petros allt vad denne sagt om
Atanasios och funno det icke underligt, att en
kättare, som vrängde Mosen och profeterna, ej
heller skulle tveka att vränga utsagor från döda,
som uppstigit ur graven.
Atanasios’ och nicænska kyrkomötets anhängare,
de bundne och livdömde, som kallades
kättare, läto således icke beveka sig att övergiva
sin tro. De voro redo att dö för henne. Med en
sådan död följde ju martyrkronan, det bästa av
det eftersträvansvärda, det, för vilket så mången
med hänförelse kastat sig i dödens armar.
Petros, uppbäraren av den härskande kyrkans
rättigheter och plikter, hade således fruktlöst
använt övertygandets vapen. Det återstod att
nyttja våld. Kättarne skulle före sin avrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
