Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En uppståndelse från de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket överraskad av sin Annæus’ bråda
uppträdande i storkyrkan.
– Bah, sade han till en av sina centurioner,
Apollonios av Tyana och Simon Magus hava
också uppväckt döda. Det är en konst, som nu
för tiden odlas med framgång. Att i våra dagar
dö och ej varda uppväckt är en ogynnsam
tillfällighet, ett dåligt tärningkast, caniculæ och
ingenting annat. [1]
Under tiden hade mannen, som atanasianerna
sett vid hörnpelaren till tvärskeppet, och vars åsyn
stärkt de livdömdes mod, trängt sig genom hopen,
som skilde honom från koret, och närmat sig
prokonsuln. Han ådrog sig genast Annæus
Domitius’ uppmärksamhet genom den tysta, men synliga
hyllning, som dessa ägnade honom.
Mannen växlade några ord med prokonsuln
av Akaja, och när han kort därefter vid Annæus
Domitius’ sida, omgiven av sina trosfränder
lämnade kyrkan, hade det namn, han yppat sig äga,
flugit genom soldaternas leder, meddelat sig
prästerna, fortplantat sig till menigheten, så att alla
ögon voro fästa på honom och ett sorl av röster
ledsagade honom, vilka uttalade namnet Atanasios.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
