Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Under den nye kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Julianus gripa till vapen emot Konstantius.
Julianus hänsköt till atenska folkets omdöme, om
det i hans gärningar och bevekelsegrunder kunde
finna något tadelvärt. Denna ödmjuka hemställan
åsyftade icke att smickra atenarnes fåfänga. För
Julianus var det en hjärtesak att finna sina
handlingar gillade av folkets samvete, och för honom,
som var hellen till sin natur och svärmade för
den hellenska forntidens ideal, var Aten ännu
den viktigaste staden i hans rike, emedan det var
de lysande minnenas stad, den gamla lärans och
filosofiens bålverk.
När det kejserliga brevet var föredraget, uppläste
prokonsuln av Akaja den nye kejsarens första
edikt, vilket förkunnade allmän trosfrihet som den
grundsats regeringen antagit och folket borde följa.
Därefter uppträdde Krysanteus och, sedan han
talat, flera andra filosofer och retorer, som med
hänförelse skildrade den nya och lyckligare
tidsålder, vilken bådades av Julianus’ tronbestigning,
samt uppmanade folket att genom samma dygder,
som prydde deras fäder, förtjäna sin lycka och
göra henne varaktig.
Sedan man därefter överenskommit om de festligheter,
med vilka styrelseskiftet skulle firas, upplöstes
folkförsamlingen. Jublet och hänförelsen
fortplantades genom staden av de högtidsklädda
skaror, som drogo ned från Pnyx.
Kungörelsen om trosfrihet innehöll emellertid
en punkt, som måste synas åtminstone de fanatiske
bland kristianerna olidlig. Kungörelsen förbjöd
orden kättare och avgudadyrkare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
