Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Jerusalem. Alltifrån kejsar Hadrianus’ tid
hade judarne varit förbjudna att vistas i denna
sin forna huvudstad. Själva dess vördnadsvärda
namn var utplånat och ersatt av ett romerskt.
Nu var allt förändrat. Kejsar Julianus hade icke
allenast upphävt detta förbud, utan lik en annan
Cyrus uppmanat judarne återvända till sitt gamla
fädernesland. Han hade beslutit att på det heliga
berget Moria uppbygga ett tempel, som skulle
varda den nya medelpunkten för Jehovas dyrkare, i
prakt tävlande med Salomos och Herodes den stores.
En allmän hänförelse hade fattat judarne.
Templets återuppbyggande och det på nytt födda
Israels förening kring dess heliga murar hade
under deras förtryck och smälek aldrig upphört
att vara deras hopp. Nu syntes det nära sitt
förverkligande. Till de stora summor, som Julianus
av statsmedel anslagit åt företaget, kommo de
frivilliga bidrag, som judarne lämnade. De rike
avstodo en del av sina rikedomar, de fattige
lämnade sin skärv. Från Gallien, Britannien,
Medelhavets öar och Afrika strömmade judarne till
Palestina, de fleste icke för att bosätta sig där,
men alla för att själva få lägga hand vid företaget.
Hänförelsen var icke minst i Aten. Brev från
Jerusalem till synagogan i Aten förmälde, att
grundvalarne redan börjat resa sig, att gubbar,
kvinnor och barn deltogo i arbetet, som förrättades
under hymner och jubel, att många rika, som
tävlade med de fattigaste i outtröttlighet, nyttjade
spadar och hävstänger av silver och icke ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
