Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom blodet i Baruks ådror att isas och i nästa
ögonblick, när Karmides redan avlägsnat sig, att
sjuda som lava.
Baruk avvaktade under plågande oro ett tillfälle
att mellan fyra ögon förhöra sin dotter om
hennes förhållande till den unge hedningen. Han
ville icke med en förtidig upptäckt av någonting
ännu outrett förorsaka den gamla Ester sorg och
åstadkomma uppseende i huset.
När äntligen detta tillfälle yppat sig, föll den
bävande flickan till sin faders fötter och bekände,
att hon älskade Karmides. Baruk kvävde sin
förskräckelse vid denna upptäckt och sökte varsamt
utleta, på vad sätt bekantskapen mellan henne
och den lättsinnige ynglingen uppstått, och huru
långt den hitintills utvecklat sig. Han bemödade
sig att vinna Rakels förtroende och gjorde
våldsamma ansträngningar för att synas lugn, men
Rakel hörde, hur hans röst darrade – hon hade
icke mod att bekänna allt.
Hon hade ofta sett Karmides och även växlat
några ord med honom, när han infann sig i huset
för att söka Baruk. Likaledes hade hon ofta mött
honom, då hon gick till synagogan. Hon medgav,
att hon då besvarat hans blickar och hälsningar,
ja, hon hade flera gånger samtalat med honom från
altanen av huset. Karmides hade vackra månskensaftnar
infunnit sig under denna, medförande en
cittra, spelande på henne och talande på ett sätt,
som intog Rakels hjärta. Han hade äntligen förklarat,
att han älskade henne och att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
