Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Teodoros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anade, att valets utgång berott av det förslag, som
Karmides framställde. Han hade på senare tider
rönt många bevis på medborgarnes likgiltighet,
hade ofta mött åtminstone tröghetens motstånd;
han började märka, att han stod så gott som
ensam och att hans verk icke hade fast grundval
i folkets tänkesätt. Men han ville icke förtvivla
om sitt mål. Han hoppades på det unga släkte,
som var kallat att uppväxa under de samhällsformer
Julianus skapat, under inflytelsen av den
ande, som utströmmade från honom. Och liksom
i förkänsla av att Julianus’ bana ej skulle varda
lång, ockrade Krysanteus med minuterna och
arbetade med feberaktig otålighet. Det var
fördenskull han icke ville lämna makten ur sina händer;
han kunde som enskild medborgare verka mycket,
men icke detsamma som nu.
Först när han satt bredvid sin älskade
Hermione, försvann det dystra molnet från hans panna,
medan hon spelade på sin cittra och sjöng ett
stycke, som varit Elpenikes älsklingssång. Vid
aftonmåltiden infann sig Okos, den unge slaven,
portvaktarens son, med ett nyss anlänt brev. Det
var från Ammianus Marcellinus, som nu följde
Julianus i kriget mot perserna. Krysanteus
uppläste och Hermione lyssnade med strålande ögon
till den skildring, som Ammianus lämnade över
Julianus’ bragder. De tävlade med Alexanders,
om icke överträffade dem. Den romerska
krigsärans mest lysande dagar hade återvänt: kejsarens
föredöme hade förvandlat varje romersk krigare
till hjälte. Perserna hade förlorat drabbning efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
