Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Teodoros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormningen mot den ena av fästningsportarne; då
soldaterna arbetade på att spränga den, hade
fienderna från murens tinnar riktat ett regn av
kastspjut och stenar mot den purpurklädde anföraren.
Vid Maogamalka hade två perser framrusat från
ett bakhåll för att nedgöra honom. Julianus
avvände med sin sköld deras förtvivlade hugg,
dödade med egen hand den ene fienden och tvang
den andre fly, innan de romerska soldater, som
arbetade i grannskapet, hunnit ila till undsättning.
Ammianus anförde flera liknande drag och klagade,
att knappt någon dag förflöt, då ej kejsaren
blottställde sig för faror, ur vilka han liksom endast
genom underverk räddades.
Då Hermione gick till sin sovkammare, där
hennes kammarflicka Alkmene väntade för att
biträda henne vid avklädseln, sken den uppgående
månen emellan slingerväxterna utanför det
öppnade fönstret så lockande in i det lilla rummet,
och nattvinden medförde så ljuva vällukter, att
Hermione, lyssnande till Alkmenes skildring av
nattens skönhet, gav vika för sin lust att tillbringa
än en stund i det fria, innan hon ginge till vila.
Alkmene band kappan över sin härskarinnas
skuldror och gjorde sig i ordning att ledsaga
henne; men Hermione sade, att hon ville vara
ensam. Följd av kammarflickans ögon, styrde hon
kosan till sitt ensliga älsklingsställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
