Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag det som varmblodig yngling endast för din
skull, Hermione, för att vara utan fläck och tadel
inför dig. Men sedan viljan en gång dukat under
i striden mot lockelserna, vad återstod mig då?
Att tillfredsställa min ärelystnad genom att spela
en roll i statslivet? Ack, Hermione, därtill
fordrades, att ett statsliv i våra dagar skulle finnas.
Att själv vara härskare skulle kanske behagat mig,
men att vara en härskares verktyg, därtill kände
jag ingen böjelse. Men det öppnade sig för mig
en annan bana, rosenströdd och lätt att gå. På
henne kunde jag nå en viss fullkomlighet och
överglänsa mina likar. Därom vart jag snart nog
övertygad genom en närmare kännedom om världen.
Jag har nu vandrat denna bana till dess mål. Hon
ändar i en ödemark. Ett oändligt avstånd skiljer
oss ifrån varandra, Hermione. Den smärta jag
förorsakat dig bör längesedan vara läkt. Du kan
därför överväga med lugn vad jag nu för dig
framlagt ur mitt inre liv. Du finner, att jag
försöker rättfärdiga mig och lägga en del av min
börda på ödets skuldror. Har jag orätt däri, så
måste din dom falla mycket sträng. Men huru
ditt förstånd än dömer, så vädjar jag till ditt
hjärta, Hermione, ty av ditt hjärta hoppas din
fosterbroder förlåtelse och glömska.
Hermione svarade:
– Behöver du min förlåtelse, så skiljas vi
icke av ett oändligt avstånd. Jag giver dig henne
gärna.
- Du säger detta i så kall ton, Hermione,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
