Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vänster, att du har ben, Medes, att dessa ben
äro två, det ena ett högerben, det andra ett
vänsterben; men det är och förbliver endast ett
antagande, en osäker och tvivelaktig mening, som du
gör bäst uti att alldeles lämna åsido, enär denna
oförnuftiga, på intet grundade mening endast
omakar och plågar dig med en inbillad känsla av
ett något eller ett intet, som du kallar gikten.
Skål, min vän!
Den djupsinnige Kimon tömde bägaren, som
Okos ställt framför honom, och företog därefter
ett nytt angrepp på kvarlevorna av den
välsmakliga pastejen.
– Hm, det där går över min fattning,
mumlade Medes. Det var en underlig filosofi. Men,
sade han högt, om du tvivlar att jag har gikt i
benen, så tvivlar du väl även, att du i denna stund
spisar pastej, och det kan vara dig likgiltigt, om
jag borttager honom mitt för din näsa.
Gamle Medes ryckte fatet med pastejen till
sig och var icke litet stolt över detta slags
motbevis, när han såg, huru överraskad Kimon vart
häröver och vilka snåla ögon han skickade efter
fatet.
– Min vän, sade Kimon efter ett ögonblicks
tystnad, jag tvivlar visserligen, att jag åt pastej,
innan du på sätt som skett störde mig därutinnan;
men det är en stor skillnad emellan att tvivla och
förneka. Jag förnekar det ingalunda. Och om
det för övrigt var en inbillning, så var det dock
en angenäm inbillning, av vilken jag med största
nöje låter gäcka mig. Jag ber dig fördenskull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
