Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Släckes hon ej i förtid av vinden, så slocknar hon
en gång av sig själv, då hennes olja är förtärd.
Du, gamle Medes, tillade Kimon, synes icke ha
mycken olja kvar i din lampa.
Denna anmärkning berörde Medes obehagligt.
Gubben var ännu långt ifrån levnadsmätt.
– Åh, svarade han, du har icke mätt mitt
oljemått. Och vad min ålder vidkommer, så är jag
ännu icke sjuttio år. Jag kan få se många
ynglingar rusa i graven före mig.
– Det vissa är, att du i graven åtminstone
glömmer din gikt, sade Kimon.
– Tack skall du ha. Men jag behåller hellre
min gikt och lever.
– Jag trodde, att man vid dina år skulle vara
utledsen vid att leva.
– Bah, ju mer man får, dess mer vill man
ha; och ju mindre man har kvar, dess kärare
är det lilla man äger. Det borde du veta, som är
filosof.
– Du torde ha rätt, Medes. Men säg mig,
varför är du rädd att dö? Fruktar du den
trehövdade hunden?
– Bah, den ene portvakten får väl vara hövlig
mot den andre. Kerberos är jag icke rädd för.
– Eller fruktar du färden över den stygiska
älven? Man säger, att gamle Karons båt nu lär
vara läck och murken.
– Åh, skuggorna, som han överskeppar,
besväras ej av fetma. Båten kan vara god nog för
sådan last, och sedan man dött här uppe, lär man
icke drunkna där nere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
