Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ack, min härskarinna, det är en helt
allvarlig sak. Jag vill veta, om det finnes gudar
och om själen dör med kroppen eller om hon
fortlever efter döden.
– Huru? Tvivlar du därpå?
– Visserligen icke. Jag har aldrig tvivlat
därpå... förrän nu i afton ...
– Och varför i afton?
Medes omtalade det besök, som Kimon avlagt
i villan, och det samtal han haft med denne.
Medes tillade, att han sedan det samtalet känt
sig orolig i sin själ, och hans ärende var nu att
söka lugn hos Hermione.
Han var övertygad, att Hermione, som
inhämtat så mycket av sin faders visdom, nog skulle
vara i stånd att förjaga de tvivel, Kimon ingivit
honom.
– Oroa dig icke, Medes, sade Hermione. Låt
mig höra Kimons skäl, och jag lovar dig att
vederlägga dem.
– Hans skäl? Ja, vet du, min härskarinna,
om han hade några sådana, så har jag nu alldeles
förgätit dem. Men han pekade på lampan och
sade, att såsom hon slocknar, så slocknar också
själen. Och vad gudarne vidkommer, förnekade
han dem och sade, att världen tillkommit genom
ett lyckat tärningkast. Kan du vederlägga sådana
påståenden?
– Det har ingen svårighet, Medes, om du nu
vill hålla din uppmärksamhet spänd för att fatta,
vad jag säger ...
– Onödigt, min goda Hermione. Så snart du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
