Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomen vore oskiljaktigt enade. Tron på
den korsfäste var villkoret för odödligheten.
»Vilken som tror på mig, han skall leva, om han än död
bleve.»
Petros var vältalig och eldad av nit att
fullborda den gamle slavens omvändelse. Så
obetydlig än denne proselyt kunde synas, att vinna
honom vore dock att tillkämpa sig en seger över
Krysanteus, att under kyrkans träldomstillstånd
förödmjuka den övermodige fienden, införa
kristendomen i hans eget hus och därmed giva ett
handgripligt bevis på lärans oemotståndliga, lik en
naturmakt verkande kraft.
Medes själv behövde blott en gång höra Petros
för att längta att höra honom oftare. Så snart
tillfälle kom, förnyade han sitt besök hos den
kristne biskopen. De läror, i vilka han invigdes,
voro så höga och gripande och likväl så klara, att
han tyckte sig förstå alltsammans.
Och vad odödligheten vidkommer, så var det
ju Gud själv som talat dessa ord: »Vilken som tror
på mig, han skall leva, om han än död bleve.» Vad
vore filosofernas bevis och det mänskliga
tänkandets omogna frukter emot en sådan utsaga?
Den gamle Medes kristnades och hans namn
infördes i katekumenernas bok.
Biskopen uppmanade honom att tills vidare
följa Alkmenes föredöme och dölja sin tro. Han
försökte det, men förmådde det i längden icke,
ty denna tro uppfyllde nu hela hans själ och
utgjorde hans lycka. Han förmådde ej heller hyckla
inför sin älskade herre – lika litet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
