Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Karmides och Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄTTE KAPITLET.
Karmides och Rakel.
En afton emot skymningen satt Karmides,
samtalande med prokonsuln Annæus Domitius,
i aulan till sitt hus.
– Och nu till slut, sade prokonsuln, några
ord om våra gemensamma vänner. Jag har
förlorat flera av dessa älskvärda och glada
uppenbarelser ur sikte, sedan jag lämnade Aten
och återvände till mitt Korintos. Således, min
vän, huru mår ... vem skall jag giva främsta
rummet?...
– Olympiodoros?
– Bah, Olympiodoros! Låt oss icke tala om honom.
Han är oförbätterlig ...
– Ja, han fortsätter att dikta dåliga epigrammer ...
– Och fortsätter med sitt dåliga levnadssätt, sade
Annæus Domitius; jag vet det. Jag träffade honom
ännu i dag. Han är, som jag säger, oförbätterlig.
Tänk blott, han har nu hopskrivit en ny nidvisa mot
den stackars Zeus. Vilken gudlöshet! han uppläste
henne för mig. Jag kunde icke annat än ogilla henne
och varna författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
