Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskap om hennes häftiga lynne och hårdhet mot slavinnorna.
Hon hade många gånger biktat för biskopen och bekänt för honom
alla andra synder och svagheter, men icke denna. Uraktlåtenheten,
det försäkrade hon, hade dock ingen annan grund än hennes svaga
förstånd, som hitintills icke kunnat inse, att hårdhet emot människor,
födda till slaveri och av försynen utsedda att lyda andra, kunde
innebära något orätt och straffvärt.
Eusebia tillade ödmjukt, att denna brist på urskillning, denna
oförmåga att uppfatta visade, huru väl hon behövde en vän och
rådgivare vid sin sida, och hon besvor Klemens, för vilken hon
nu lagt sitt hjärta i dagen, att icke övergiva henne, utan vara
denne hennes trogne vän.
Klemens kunde möjligen ursäktat sig med sin ungdom, som gjorde
honom mindre lämplig för ett sådant kall; men han hade nyss vunnit en
seger, som ingav honom förtroende till kraften av sina ord, han
kände dessutom ett så innerligt deltagande för Eusebia och ville nu
icke lämna henne utan ledning vind för våg, sedan han en gång riktat
hennes led emot en god hamn.
Han samtyckte blygsamt till hennes önskan.
–- Ack, kom då snart och ofta, min älskade broder, fortfor Eusebia.
Jag har så mycket att säga dig och så många sorger att yppa, som nu
kännas dubbelt tyngre, emedan jag måste sluta dem inom mig själv.
Betrakta mig som din syster -– som om vi hade ej endast samme
himmelske, utan även samme jordiske fader. Du skall vara min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
