Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihet ur sitt kaos dana sig till bilder, halvt himmelska, halvt jordiska, låta
dem framträda och närma sig i all sin förföriska skönhet, men endast för
att nedsjunka och upplösas för trollkraften av hennes vilja. Danade de sig
åter, så finge de åter nalkas, men för att lida samma tillintetgörelse. Det
vore en stridslek, nyttig och tillika så ljuvligt lockande, utan att i någon
mån vara farlig, när hon blott någorlunda vakade över sig. Ty umgänget
mellan henne och Klemens skulle ju i sig själv vara av religiös natur, vara
en övning i fromhet och en förening i bönen.
Men komme det en gång därhän, att de båda kände sig halvt besegrade
och ömsesidigt upptäckte varandras svaghet; huru rörande vore icke denna
upptäckt, huru kraftigt de då skulle understödja varandra i den gemensamma
kampen mot samma böjelse, huru varmt de skulle bedja vid varandras sida!
I förkänslan av en sådan möjlighet sänkte sig redan nu Eusebias blick med
det eldigaste deltagande, den mest flammande syskonömhet i Klemens’
stora, vemodiga ögon.
Denne satt tyst vid hennes sida, upptagen med en önskan, varöver han själv
förundrade sig. Han kunde icke begripa varför –- men han önskade,
att Eusebia ånyo skulle fatta hans hand och trycka den lika hårt som förut till
sitt hjärta.
Ett viktigt steg till den ömma förbindelsen var redan taget. Ingen, icke ens
Petros, för vilken Klemens ansåg som en plikt att yppa alla sina tankar och
handlingar, skulle få kunskap om detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
