Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det honom, att denne icke framställde någon fråga, vars besvarande skulle
nödgat honom till åtminstone en antydan om sitt förhållande till Eusebia.
Hemligheten, som omgav det, ökade dess behag. Men något sådant beräknade
Klemens icke. Måhända fanns hos honom en aning, att biskopen skulle ogillat
hans förtrolighet med Annæus Domitius’ maka; men själv övertalade sig
Klemens, att hans enda bevekelsegrund var ren och oklanderlig.
Eusebia gjorde allvar av sin föresats att välja Klemens till sin biktfader. Han
var ju en from yngling, som icke eftersträvade något högre än helgonglorian,
hon däremot en stor synderska; vad betydde då de tio år, som biktbarnet var
äldre än biktfadern? Denna skillnad i ålder var också alldeles försvunnen ur
Klemens’ tankar. Eusebias ungdomliga utseende, hennes barnsliga sätt att vara,
den vördnad hon visade honom, de råd, som hon utbad sig i andligt avseende,
de upplysningar hon önskade i de mörka punkterna av den rätta läran verkade
därhän, att Klemens tyckte sig vara äldre än hon och betraktade henne som
en yngre syster.
Bland de sorger, som tryckte hennes hjärta, rörde den första, som hon yppade
för Klemens, hennes make, prokonsuln av Akaja. Hans återfall i den hedniska
villfarelsen hade uppfyllt henne med djupaste smärta. Vad skulle hon göra för
hans själs räddning? Hon kunde nu knappt vistas under samma tak med honom,
ty han iakttog med ytterlig stränghet alla av de hedniska fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
