Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckte han, att det, som han berättade, icke för henne var något nytt.
Hon hade läst de kristnes heliga skrifter, hon kände Jesu levnad och
kunde upprepa hans muntliga läror; det var endast utläggningen och
den kristna metafysiken, varmed hon röjde någon obekantskap. Hermione
såg, att Klemens talade med värme och kärlek om dessa ämnen; hon
lånade honom därför gärna sitt öra och aktade sig att framställa andra
motsägelser än sådana, som voro ägnade att sporra hans nit, emedan
han kunde övervinna dem.
Tyvärr var Klemens’ ihärdighet ingalunda så stor som hans iver. Samtalen
stördes som oftast av någon tredje persons ankomst. Än visade sig Karmides,
än Ismene och Berenike, än Teodoros, och för denne siste hyste Klemens
samma fruktan som för den lede frestaren själv. Det var för Hermione
omöjligt att förjaga denna rädsla. Då Teodoros närmade sig, avlägsnade sig
den unge föreläsaren utan att svara på hans hälsning. Petros hade emellan
dem båda upprest en oöverstiglig mur. Klemens misstänkte även, att Teodoros,
liksom han själv, sökte vinna Hermione för kristendomen. Men den kristendom,
som Teodoros förkunnade, var ju en falsk och kättersk, farligare än själva
hedendomen. Klemens uppmanade Hermione att taga sig väl till vara för
Teodoros. Hon lovade att göra det. Men icke lugnad över detta löfte ville
Klemens, att hon skulle förvisa honom ur sitt grannskap, avbryta allt
umgänge med honom. Hermione föreställde då sin broder, att man borde
hysa fördragsamhet med varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
