Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu, när Krysanteus stannade utanför grottan. Simon talade med hög och
vredgad röst.
-– Än en gång: drag hädan, sade han, vänd till Klemens. Jag känner dig,
yngling. Du är son av den gamle ormen och själv en orm, som jag fostrat
vid min barm. Du har hitkommit för att bestjäla mig, men akta dig, Filippos,
jag har skarp syn och skarp hörsel. Tjuven skall komma på skam.
-– Fader, sade Klemens med synbar ängslan, jag förstår icke dina ord.
Varför vredgas du på mig? Är det därför att mitt hjärta är ont? Jag beder
dagligen om ett nytt, och himmelen synes vilja höra mig, ty änglarne och
Guds moder hugna mig med sin åsyn och rena mig med sitt umgänge.
Har icke även du, Simon, kämpat med synden, innan du vann den helighet,
som nu omstrålar dig? Hav undseende för min ungdom, fader, och låt mig
vara i ditt grannskap för att uppbyggas och styrkas av ditt föredöme.
-– Himmelen har själv talat, inföll helgonet. Det var mina böner, som
öppnade hans mun. Åskan röt i ditt öra, att du skall draga härifrån, och
blixten hotade att splittra dig, om du ännu vanhelgar detta ställe. Vad
har du här att sköta?
-– Jag har sagt det, vördnadsvärde Simon. Vredgas nu icke längre.
–- Ah, jag känner nog ditt uppsåt. Du är hitsänd av din förbannade fader
för att nödga mig dö av hunger och törst. O, jag är rysligt hungrig, klagade
Simon med jämrande röst; de fromma och givmilda hava glömt den gamle
för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
