Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och purpurtyg och enligt hävdvunnet bruk slöjad. Slöjan dolde hennes
bleka anlete, som annars skulle röjt oro, lidande och dystra aningar.
Tåget ledsagades av musikanter, som läto den lydiska flöjten tona i
livliga, sprittande melodier.
Det hela företedde vid facklornas sken en högtidlig anblick, men
likväl ingalunda så glättig som andra uppträden av samma slag.
Ynglingarne och flickorna skämtade icke med varandra, såsom annars
var övligt. Från de talrika åskådarne hördes inga bifallsrop. De iakttogo
djup tystnad. Inga vänner till brudparet trängde sig fram för att lyckönska
det. Inga högtidsklädda gossar hade självmant infunnit sig för att strö
blommor framför vagnen eller kasta blomsterkvastar på brudtärnorna.
Innan tågets sista led hade lämnat Krysanteus’ hus, stördes det av något,
som var och en måste anse för ett dåligt förebud.
Den svagsinte Klemens visade sig i ett av fönstren. Han hade efter det
hedniska sättet kransat sig, högtiden till ära.
Han uttalade med hög röst några ord, som de närstående hedningarne
måste uppfatta som en hemsk profetia, och i vilka kristianerna igenkände
den helige siaren Johannes’ ord:
-– Med sådan hastighet skall du förkastad vara, och ljus och ljusstake
skall icke mer lysa dig, och brudgums och bruds röst skall icke mer hörd
vara i dig. Ve, ve över dig!
Efter dessa ord försvann det bleka ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
