Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skepnader. Om natten visade de sig vid hans läger; om dagen
stodo de aldrig klarare för hans ögon, än när han var i
Hermiones sällskap. Han hade fått en föreställning om de
kval Orestes, jagad av eumeniderna, uthärdat; och trodde
han numera på en gudamakt, så var det den, som sänder
samvetskvalen.
Under denna afton hade han likväl känt sig fri från ångesten.
De gudar, som gynna kärleken och äktenskapet, hade
utestängt furierna från bröllopssalen. Rakels skepnad hade
icke uthärdat bröllopsglädjen, utan vikit från hans sida. Hon
skulle återvänt, ifall det olyckliga omen, varunder bruden
lämnade sin fars hus, hade omtalats för honom. Men gästerna
hade förtegat det. Det var opassande och farligt att tala om
ett olyckligt förebud. Man kunde tillviska varandra, att man
iakttagit det, men ingenting vidare; och det fanns väl ej
någon, som förgätit att för sig själv tillägga den gamla
formeln vid sådana tillfällen: »gudarne avvände olyckor!»
Karmides hade nu blott en önskan: att de sista gästerna
skulle gå. Han längtade att vara ensam med sin brud. Han
hörde från kammaren på andra sidan brudgemaket de unga
kvinnornas glada skämt med Hermione, medan de enligt
bruket tvådde hennes fötter med vatten, hämtat ur den
heliga källan Kallirhoe. Han påminde sig, att han själv hade
en from plägsed att uppfylla, och kastade några rökelsekorn
i fyrpannan på en trefot, bedjande härunder till Kypris, kärlekens
gudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
