Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. I Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med dess större iver, som det gjorde synbara framsteg hos filosofens
dotter. Hermiones tankar voro mer än någonsin riktade på det
översinnliga, sedan hennes jordiska förhoppningar sjunkit i graven.
Hon kände kravet på en kraftig, själens innersta genomströmmande
hugsvalelse, men ägde den icke i sin filosofi. Hon kunde icke tänka
tillbaka på det sista år hon tillbragte i sin födelsestad, utan att dessa
rysliga händelser, som ryckt brudgummen ur hennes famn, återgivit
henne en älskad broder vansinnig, skördat en hjälte, av vars kraft hon
väntade världens räddning, samt över den älskade faderns huvud
samlat så många sorger, svikna förhoppningar och faror -– hon
kunde icke i sitt minne återkalla dessa händelser, utan att mörka
tvivel hos henne uppstodo om naturen av den makt, som styr världen
och människornas öden, och hon kände, att livets skumma gåtor,
för att vinna en lösning, som tillfredsställer hjärtat i stället för att
krossa det, kräva den fasta tron på en kärleksrik fader i himmelen.
I denna sinnesstämning hade evangelium för henne blivit en bok,
i jämförelse med vilken Platon och Porfyrios stodo såsom natten
bredvid dagen, och läsningen av denna bok gjorde på henne ett
intryck dess djupare, som ingen före dess studium inplantad
mening om Kristus’ väsen störde och minskade det. Vad hon tarvade,
en föresyn i lidandet, fann hon här, men hon skulle icke funnit det,
om Kristus varit för henne Gud själv, som medveten om sin kallelses
ofelbarhet fullbordat återlösningens verk med en liten tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
