Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. I Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna fordran av Teodoros avpressade Hermione tårar. Hon tänkte
på den smärta, som uppfyllandet av ett sådant krav skulle förorsaka
Krysanteus.
Men från detta ögonblick vann hon en klarare uppfattning av sitt
tillstånd och fann med visshet, att hon icke längre tillhörde Julianus’
och Krysanteus’ tro, att dessa myter, som hon med förkärlek tolkat
och vilkas skönhet hon beundrat, voro endast slöjade –- och, när
de blivit avslöjade –- endast bleka bilder av samma eviga sanningar,
som Jesus så klart och allmänfattligt lagt i dagen för hela
människosläktet och ej för några få invigde; hon fann, att hon i
verkligheten var kristian, och att hon med munnen icke borde
förneka honom, som hon i tänkesätt och levnad ville följa, såvitt
hon förmådde.
Medan detta erkännande kom över hennes läppar, stördes
samtalet av en tredje person, som plötsligt visade sig i deras
grannskap. Hermione och Teodoros hade satt sig ned på en
vilosoffa, danad vid foten av en kulle och skuggad av vårfriskt
lövverk, som hindrat dem att se den man, som tillfälligtvis blivit
vittne till deras samtal och nu fann för gott att framträda.
Han var klädd i en grov kåpa, resebälte, spikslagna sandaler och
bar en väldig stav i sin hand.
Mannen var Eufemios. Hans uppträdande förorsakade Teodoros
en obehaglig överraskning, varemot han själv tycktes mycket
angenämt berörd av detta möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
