Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-– Den fördömde prästen! mumlade Annæus Domitius. Det var Petros,
som genom sin inblandning i stridsplanen förorsakade nederlaget. Jag
skulle annars tillintetgjort fienden, i trots av Krysanteus’ skicklighet
och nästan ointagliga ställning.
-– Jag målar däremot en annan syn tjusande vackert, fortfor Olympiodoros
självbelåtet. Och vackert, hänförande vackert var i sanning att se det präktiga,
järnsmidda rytteriet rida ned i kärret, fastna där och omkomma för
upprorsmännens klubbor, påkar och stenar. Ett härligare skådespel har det
gamla Roms amfiteater under sina mest lysande dagar aldrig bjudit på ... det
måste du medgiva, min prokonsul.
-– Det är sant, sade Annæus Domitius med glänsande ögon vid minnet
av detta blodiga uppträde; jag var själv nära däran att klappa händerna
och ropa: </sp>bene, optime!</sp> Jag skulle måhända gjort det,
om jag som du varit blott åskådare. Men tyvärr, jag är kejsarens fältherre,
och det var kejsarens soldater, som omkommo. Det var återigen Petros,
som befallde denna olyckliga rörelse. Jag prisar dock himmelen, att den
ägde rum, ty när biskopen såg den sorgliga utgången, bad han mig om
förlåtelse och kände sig träffad av den vers jag leende anförde ur Homeros:
Gott mångväldet ej är; en enda härskaren vare.
Jag hoppas att från denna stund få ensam råda.
-– Det var en överraskande upptäckt, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
