Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i tältluckan, emottog några order av sin befälhavare och
avlägsnade sig.
Därefter fortfor Annæus Domitius i halvviskande ord:
-– Jag ser, min Olympiodoros, dina fruktlösa ansträngningar
att lösa min gåta. Jag vill då själv tolka henne. Krysanteus har en son ...
-– Jag vet ... det svagsinta helgonet ...
-– Tyst, ingen hädelse! Helgon äro aldrig svagsinta. Det är nog att
säga helgonet, ifall du som en god retor vill
undvika pleonasmer. Nog av, det är sonen och icke dottern, som
ärver fadern ...
-– Det beror av Krysanteus’ testamentariska anordning, inföll den
lagkloke Olympiodoros. Vill han tillförsäkra sin dotter en del av sin
förmögenhet, står det honom fritt. Förövrigt har Hermione, om hon
gifter sig, full arvsrätt efter sin broder helgonet, vilken sannolikt icke
gifter sig och lika sannolikt inom kort utbyter det jordiska mot
kristianernas elysium.
-– Riktigt, anmärkte prokonsuln, men du förgäter å andra sidan, att
Krysanteus har en annan arving, vars rätt går framför alla andras ...
-– Och denne arving är?
-– Staten, min vän, som har rätt att indraga högförrädarens egendom och
redan skulle hava lagt beslag på Krysanteus’, ifall icke ...
–- Ah, du har rätt. Jag glömde staten och högförräderiet ...
–- Ifall icke, fortfor prokonsuln, en arving med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
