Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtalet rörde sig nu kring ett annat ämne: den fjärmare framtiden.
Man kunde än en gång övervinna angriparen –- det betvivlade man icke -–
men vore icke krigets utgång redan nödvändigt given? Vore det i längden
möjligt för en handfull folk att försvara sig emot en motståndare, som i
nödfall kunde förfoga över alla det romerska världsrikets tillgångar?
Den gamle donatistprästen, med vilken Krysanteus en gång underhandlat
på Parnassos, satt nu framför honom på klipphällen, och fackelskenet
bröts emot det harnesk, vari han klätt sitt silverhåriga bröst. Bredvid
honom stödde sig mot hällen hans israelit, den tunga spikslagna klubban
–- och att hans arm ännu var mäktig att föra henne, det hade den föregående
striden på ett för legionärerna förskräckligt sätt vittnat.
-– Vart löper nu vårt tal? sade han. Framtiden? Den är Herrens och icke vår. I
morgon skola vi strida mot amalekiterna, och om vi slå dem, skola vi i
övermorgon åter strida mot de oomskurne – och strida så länge ännu en hand
kan föra svärdet. Vad vilja vi mer?
-– Du har rätt ... vad vilja vi mer? sade en annan av de närvarande, en man,
som var klädd i en fullständig palatinrustning, vunnen i den sista striden, och
vars ögon lyste av den religiösa hänförelsens eld. Vi önska ju icke mer. »Är vår
tid kommen, så vilja vi ärligen dö och icke låta vår ära till skam varda.»
-– Men kommen ihåg, att sedan männen äro slagna, äro kvinnorna och barnen
värnlösa. Baals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
