Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paulus’ och din egen varning att vakta mig för filosofien. Jag kunde
därför icke byta ord med henne. Vad var då att göra annat än att
draga mig tillbaka och överlämna den villfarande kvinnan åt den
ädla Eusebias systerliga kärlek?
-– Jag vet allt detta, sade Petros otåligt. Nu till saken!
– Fader, sade Eufemios, jag påminner dig om detta, icke för att
fresta ditt tålamod, utan för att från mitt huvud vältra skulden
för den sorgliga, jag må säga förskräckliga och alldeles oväntade
utgången av våra bemödanden ...
-– Vad har då hänt? utbrast Petros med oron synbart målad på
sitt askgrå ansikte.
– Din opasshighet, som med Guds hjälp snart skall vara hävd, har
hindrat dig att, som du önskade, själv deltaga i denna sorgliga
förrättning. Vi voro på utsatt tid samlade i storkyrkan, och det
dröjde icke länge innan Eusebias vagn stannade utanför portalen.
Hermione ledsagade henne. Det hade kostat Eusebia mycket
besvär att övertala Hermione deltaga i den föreslagna färden,
och kusken körde liksom endast händelsevis till kyrkan. Regnet
började just nu falla, och denna omständighet understödde
Eusebia, när hon föreslog Hermione att söka skydd i den för
tillfället öppna, men tomma kyrkan, där de då tillika kunde
förrätta sin bön.
-– Vidare, vidare! utbrast biskopen och fattade den bredvid
honom stående bägaren, vari hans läkare hade tillrett åt honom
en med kryddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
