Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eufemios kastade ännu en skygg, men granskande blick på Petros’
ansikte, där sinnesrörelsen över den timade händelsen icke förmått
uppjaga den svagaste rodnad. Presbytern bugade djupt och
avlägsnade sig.
En kort stund efter detta samtal var biskopens tillstånd så
betänkligt, att läkaren ånyo måste efterskickas. Kylan, som
Petros kände i ben och armar, utbredde sig mer och mer
genom hans lemmar. Läkaren använde fruktlöst uppvärmande
drycker och starka gnidningar. Prästerna, som bodde i palatset,
samlade sig omkring sin förman och ägnade honom alla möjliga
omsorger. Ivrigast bland dem alla var Eufemios. Läkaren
försäkrade emellertid, att ingen fara var för handen. Den sjuke
trodde så även och skulle trott det, även om hela världen försäkrat
motsatsen, ty han ville leva och ansåg för
orimligt, att han skulle dö nu, då han stod
vid slutpunkten av sina lyckligt genomförda planer och var
färdig att gripa den romerska krumstaven, som i hans hand
skulle förvandlas till en härskarespira över världen.
Han anade icke, att de fientliga element, som småningom
blandade sig med blodet i hans ådror, voro ingenting annat
än några droppar av samma saft, med vilken han hade sänkt
sin köttslige fader, Simon, kallad pelarhelgonet, i den dödslika
dvala, ur vilken han sedan medelst ett glödgat järn halp honom
till livet.
Eufemios hade visat sig vara en lydig son av kyrkan. Lydnaden
skulle endast varit ofullkomhig och till ingen nytta, om det varit hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
