Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Job
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Du vet dock litet, hvad det säga vill
Att som en spetälsk uppå marken ligga
Och se eländet som en flod gå till
Och om ett svar på gåtan fåfängt tigga —
När allt är taget utom lifvets tråd,
Den plågan till den högsta smärta spänner
Och arm hugsvalan gifva alla vänner
Och själfva döden vänder bort sin nåd.
Hvad är en män’ska och hvad är vårt lif?
Vi rinna upp som plantorna och djuren,
Vi kastas in i världens larm och kif.
Vår kropp är stoft som allt uti naturen;
Men i vårt väsen gudomsanden bor,
Uti hans blick en himmelsk stråle flammar.
Från ljusets värld den höga gästen stammar,
Och än i döden han på lifvet tror.
När stoftet tynger, när begärets makt
Vill fängsla oss vid villorna i gruset,
Han tärs af längtan till den sälla trakt,
Där lifvets träd stå blommande i ljuset.
Den vilda åsnan släcker törsten lätt
I ökenbäcken, som i sanden rinner;
Men andens törst — i evighet den brinner;
Allena Gud kan den hugsvala rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
