Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Kaptenen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett öga vakar på mänskans färd,
Det skådar i mörka natten.
Kapten låg träffad af ljusets svärd,
Gud ställde sig själf vid ratten.
En annan kurs nu hans skuta tog,
Han tyngdes af nöd och kval,
Och djupa suckar hans ande drog
Allt för sina synders tal.
Men störst bland synder, som han begått
Lik alpens massa sig höjde
Den ungdomssynd och det löftesbrott,
Som Gud genom dottern röjde.
Dess åsyn ängslade själ och märg
Och fyllde hans fantasi
Med hemska taflor af nattens färg
Som skymtade jämt förbi.
Ack, mången syndar här gladt och lätt
Och tänker så litet på slutet.
Man trampar i dyn både plikt och rätt
Och “glömmer“ allt sorgligt förflutet.
“Förlåt blott dig själf och låt tärningen gå,
Njut nöjet, som vinkar dig än.
Och syndar du något, så tänk ej därpå,
Så kommer det aldrig igen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
