Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Kaptenen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den läran är honung för dårarnas mun
Som vallmo den ljufligen söfver.
Så dricka de hejdlöst ur lasternas brunn,
Tills ruset omsider är öfver.
Då vakna de upp i den höstliga ängd,
Där tistlarne taggiga stå;
All glädje är slut och all utsikt är stängd;
Som irrande skuggor de gå.
Vår sjöman tyngdes af syndernas mängd
Och ångrade allt elände.
Det var, som om nådens port stått stängd;
Och hvart han sitt öga vände,
Det tornades upp liksom brott på brott;
Han suckade djupt och bad.
Hvar tröstens tanke ifrån honom gått;
Han låg som ett vissnadt blad.
Men doktorn, följd af sin milda fru,
Dock hälsade på kaptenen.
Hon sjöng om källan sin sång ännu,
Snart ljusnade mörka scenen.
Han leddes ut från sin synd, sig själf,
Till korset, till röfvarns nåd.
Där gick i dagen Guds kärleks älf,
Där klarnade faderns råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
