Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
gen beläten att vara sällskapets gäst och till gengäld beviljande
oss, af sin maktfullkomlighet, den eljest förbjudna rättigheten
att vandra rökande genom gatorna. Sjelf gick han i spetsen,
med en blossande, ofantlig sjöskumspipa; men då härvid ett
par bönder, som sutto mot eft plaiik vid sina betande hästar,
lockades af det aristokratiska föredömet att knacka eld på sina
pipnubbar, slog han dessa ifrån dem med en Thorsuppsyn och
den underrättelse, att slik frihet vore «ex speciali gratia»
ensamt förunnad Herrarne och honom. Ändtligen tömdes
på qvällen afskedsskålen. De till mig afsungne verserne, af
vår Carl, har du sett. Sällskapet bröt upp, mestadels
återvändande till Upsala: och jag, under sinnesrörelser dem du sjelf
kan utmåla, tågade med den broderlige Sondén till Stockholm,
dit jag anlände först vid slutet af en natt, som, på vanligt
svenskt vis denna årstid, föga var annat än dag.
Nyssnämnde broder följde mig ock ända ned till
födelsebygden, efter förloppet af den vecka, som jag tillbragte i
Sveriges hufvudstad. Hvad jag der hade att bestyra, utom den
för en utländsk resa nödvändiga förpassningen P Att fortsätta
afskeden, — bland hvilka ett skriftligt, under försegladt
omslag, i både bokstaflig och sinnbildlig mening gafs mig «på
grått papper»; att stå fadder åt «Neckens» förstfödde son
(liksom nyss förut i Upsala, dagen fore min afresa, åt
«Vikingens»); att öka de gamla bekantskaperna med en ny och
oförgätlig, skaldinnan Euphrosyne, i hvars personlighet man
snart igenkänner alla dragen af hennes poesi; att sitta några
timmar för Fogelberg, som ville modellera mitt hufvud till
en gips-medaillon; ändtligen att på Mosebacke ännu en gång
rätt lifligt i min hågkomst inpregla en tafla, med hvilken väl
icke mången på jorden uthärdar jemförelse.
I hemorten väntade mig omsider den sista, men också den
svåraste skilsmessan; hufvudet fortfor att vilja framåt, men
hjertat ville med all makt stanna qvar. Nej, du kan icke
föreställa dig, hvilken ljuf idyll hela denna nejd är, och hvilken
egen dager af frid skimrar på hennes kullar och lundar! Kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
