Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
mer du någongång att färdas mellan Dala och Hesters
gästgif-varegårdar, ocli inträffar du på en backe vid Barbäck just
som solen ämnar sjunka, så blicka främåt den långa, gröna
dalen, som nedanföre till venster öppnar sig! Det är en
utsigt, som strax derefter vid Dala vidgas. När du ser i den
dalen åar slingra sig och sammanlöpa, mellan frodiga ängar
med blommor och löfverk, smärre sädesfält och björkbeklädda
höjder, — allt inom en allvarsam infattning af fjermare
granskogar; när du ser, huru längst bort en liten hvit kyrka
uppreser sin tornspira: minns då, att hon heter Åsbo — rasta ett
par ögonblick och tänk på din vän! Samma dal fortsätter sig
sedan, men i sammandrag, en half mil uppåt den for stora
kungsvägen osynliga bygd, som dervid, ständigt mera vild,
påminner, att man nu alltredan befinner sig inom den fordom så
beryktade Holaveden. Vid slutet af nämnda halfmil, och med
detsamma i slutet af nämnda löfrika ådäld, skulle du, om du
ville fördjupa dig så långt in i ensligheten, träffa den fläck,
«der de ljusa björkar stå»,
mellan hvilka jag första gången uppslog mitt öga för
dagsljuset. Dock må du i sådant fall låta dig underrättas, att dess
vackraste anblick erhålles från den ditväg, som går venster om
ån, och som icke är den vanliga, samt att boningen på
björkkullen, för det närvarande ett litet rödfärgadt tvåvåningshus
med tegeltak, var i min barndom en fullkomlig hydda, en grå
envåningskoja med torfbetäckning. Yid hvarje besök i min
födelsetrakt gör jag åtminstone en pilgrimsvandring till detta
ställe, hvars åsyn troligen skulle erinra dig om den
«skogsensamhet», som den underbara fågeln i Tiecks novell «der blonde
Eckbert» beprisar.
Ille terrarum mihi praeter omnes
Angulus ridet.
Skall jag återse den? och i sammanhang med de dyrbara
väsenden, hvilka jag qvarlemna! i dess grannskap P Du vet, från
hvilka menniskor jag der måste slita mig. Likväl klagade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
