Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
mankrupna ställning desto mindre skulle bekymra sig om
någon annan. Det var första gången som de täta stötarne på
den skändliga landsvägen föreföllo mig behagliga, och ju värre
postiljonen körde och trumpetade genom byarne, ju mer var
jag dermed belåten, ty den vackra flickan sjönk i alla
ögonblick än öfver min axel, än till mitt bröst, och våra armar,
våra händer, våra knän rörde, slag för slag, elektriskt
hvarandra. Men — hon måste qvarlemnas i Prenzlau: det var nu
sena qvällen och den andra natten förestod att genomvaka;
till och med min gamle skolmästare, med hvilken jag knutit ett
slags förtroligare nödfallsbekantskap, öfvergaf mig här, och jag
befann mig, under en temligen lång väntan på vidare
förfordran i en så elegisk stämning, att jag kanske ännu samma
natt på värdshuset skulle gjort elegien färdig, om ej den
ändtligen ankommande Stettiner-Posten hade alldeles ohjelpligt
förflyttat mig utom all beröring med kärlekens och sångens riken.
Den medförde nemligen från Stettin en mängd officerare, som
tagit hela postvagnen i besittning så att jag, efter den vid
hvarje station öfliga inventering, registrering och ompackning
af saker och personer, blef sittande högt i vädret på ett med
allahanda skräp till öfvermätt lastadt åktyg, som hade utseende
af en colossal svensk bondvagn och kallas Beiwagen der
Postkutsche samt användes, när så många resande på en
gång sammanskockats, att den egentliga postvagnen ej kan
rymma dem som sist anmält sig. I denna ställning, hvars
behaglighet förhöjdes af ett dugtigt nattregn, fortsatte jag mitt
ensliga tågande, trött, långnäst och mulen, utan att ha njutit
någonting hvarken af den hyggliga staden, som i Sverige skulle
med heder kunna vara ett landshöfdingsäte, eller af den
fiskrika Uckersjön i dess grannskap. Nästa morgon förbättrade
sig dock vädret och med detsamma mitt öde; jag gladdes att
äga fri utsigt och luft och var för slug att vidare krypa in i
den tillspärrade, qvalmiga kistan, när dess garnisonerande
hjeltar, efter att om natten ha begagnat hennes skydd mot kyla
och regn, nu ville under sken af billig artighet öfvertala mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
