Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
genäm utsigt. Alltså var nu frågan, hvem som skulle hinns
snabbare, kusken att hitta på en jordtunga mellan gräsvallen
och landsvägen, eller vallherden att med sina fördubblade steg
och våldsamt pådrifna får postera sig i vår bana: men kuskens
falkblick spanade ändtligen ut en möjlighet att komma öfver
diket, och just vid fiendens första larmskri befann han sig åter
i säkerhet, samt körde den på sin andel i plikten bedragne
sedermera förbi, under hånliga miner och triumferande
pisksmällar, prisande sin ogemena kännedom af terrainen. — Det
var den 26 Augusti, som jag lemnade Berlin; dock måste jag
ungefär halfannan dag ännu låta mig hänvaggas öfver de
brandenburgska sandhedarne, öfverallt erinrad om deras
ypperliga teckning i Goethe’s Musen und Grazien in der Mark.
I den lilla staden Zossen, der det första middagsmålet intogs,
satte jag min reskamrat, hvars något prosaiska natur af alla
verldens föremål endast enthusiasmerade sig för bildhuggaren
Schadow, i största förvåning, då han återkommen från en liten
spatsergång träffade mig på värdshuset flytande i tårar: jag
hade nemligen till tidsfördrif upptagit ur min koffert några
medförda ark ur de sista, ännu ej färdigtryckta delarne af
Svenska Folkvisor, men den första på hvilken mina ögon
föllo var denna: «Om alla berg och dalar de voro utaf gull»,
som jag så öfta hört din älskade sjunga vid ditt klavér, och
minnet af den ädla rösten, den ädla blicken förflyttade min
själ med ett trollslag tillbaka inom hjertat af mitt fosterland
och den ovärderliga kretsen af mina vänner. Hvad under då,
att det lif, som för det närvarande omgaf mig, förekom mig
outhärdligen ödsligt och kallt! — Sedan man hunnit ett stycke
förbi den usla stadshålan Baruth, der jag qvaldes af ett
nattläger, hvars like jag blott engång förut i min lefnad erfarit,
och det just i dina bygder, nemligen på gästgifvaregården
Högåsen i grannskapet af Christinehamn, börja natur och
menniskor fä ett helt annat utseende. Det sköna Sachsen, hvaraf
Preussarne tillröfvat sig hälften, och till belöning så i den un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
