Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
mening? Deras hätskhet, deras smädelust förtjenar medlidande
snarare än harm; den är lika ovilkorlig som arfsynden och
lika förlåtlig som den. Lägg härtill, att grinet är det Lågas
hänryckning och fåfängan det opium, som ger en ögonblicklig
retning åt Medelmåttans nerftrådar. Behöfver man väl flera
skäl till förklarande af deras angrepp och stridssätt? men
också flera till obekymrad ro? — Tio år, min älskade vän! äro
nu förflutna, sedan vi sammanträdde i Upsala under Auroras
beskydd, för att bereda en dagbräckning i det långa mörker,
som Ehrensvärd och Thorild förgäfves ville skingra; af dessa
tio ha ungefär åtta varit vittnen till våra offentliga åtgärder
för folkhjertats och folklynnets befrielse. Vårt uppsåt har
blifvit krönt af en framgång öfver all förväntan. Hvarföre då
med förebråelse påminna sig de misstag, man stundom både i
råd och dåd begått? Lönar väl denna ånger besväret, då tid
och rum nog ligga framför oss till lyckligare bemödanden? Jag
är derom alldeles af Din mening. Allraminst ångrar jag den
oundvikliga nödvändighet att nedbryta och vägrödja, med
hvilken vår banas första glädtiga uppträde var stämpladt. Men
deruti sätter jag vårt egentliga, vårt högst tadelvärda fel, att
vi, jemväl sedan denna nödvändighet upphört, ofta handlat så,
som fortfore den ännu. Låtom ej hädanefter allahanda skoj,
tomt på vett och betydning, locka våra öron att deråt lemna
den ringaste uppmärksamhet, och gifvom den goda saken alla
möjliga tillfällen att sjelf, i sitt eget väsendes långsamt
verkande, men säkra makt, komma till ordom, i stället att
personligen å hennes vägnar ideligen hålla långa tal till hennes
försvar. Vår sak äger, nu mera, blott ett enda värdigt sätt,
i allvar och skämt, att bekriga sin motsats: detta sätt består,
helt enkelt, i fortfarandet af sakens tillvaro och dess med
oförtrutenhet framåt skridande utveckling.
«Und wer uns nicht verstehen kann,
Der — lerne besser lesen!»*)
*) Goethe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
