Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Oehlenschlägers exempel, som skrifver för Tyskland och
Danmark på engång. Om denne yttrade han sig med mycket
beröm — de äro ock personligen med hvarandra bekanta — och
höll före, att man väl kunde förlåta hans något löjliga fåfänga,
emedan han vore en så naiv och upp rigtig Narcissus.
Under dessa discurser öfver Danmark och Sverige, hvarvid han
bland annat gjorde sig noga underrättad om de Svenska
sommarnätterna, om hvilka han sade att de alltid så underbara,
liksom Sverige i allmänhet, sväfvat för hans fantasi, kom
äntligen äfven hans Fru in, förmodligen för att se huru dessa
Skandinaver kunde se ut. (Apropos af ordet Skandinaver,
vill jag i förbigående nämna, att många och de förnuftigare
af Danskarne önska Danmarks politiska sammansmältning med
Sverige och Norrige till en enda Skandinavisk stat. Detta
påstår Hjort, som i allmänhet är mycket Svenskt sinnad.)
Hon är en behaglig, rätt behaglig qvinna, geistreich und
heiter, och vi tyckte rätt mycket om henne. Nu blef
samtalet ännu lifligare, och vi kommo på Gud vet allt hvad
för olikartade ämnen. Engång var han ute i ett annat rum
och drack öl, hvilket kändes på andedrägten när han återkom.
Bland annat påminner jag mig att jag berättade honom, att
fruntimren i Dresden funne Roquairols charakter onaturlig,
samt påstodo att de i sin praxis aldrig känt någon sådan;
hvilket gaf honom anledning till många komiska betraktelser
öfver tidens qvinnor och männer. Bland alla Roquairoler som
han sjelf kände, sade han, vore Brentano den förnämste,
der leibhafte Roquairol par excellence; detta slöt han
isynnerhet deraf, att Brentano sjelf engång på fullt allvar sagt
honom, att han i Roquairol «med förnöjelse» igenkänt
bilden af sin egen personlighet, samt förundrat sig huru Jean
Paul kunnat, utan att känna honom, så skickligt göra hans
portrait. Öfver Fru v. Helvig, som han annars berömde, gjorde
han dock den anmärkningen, att hon vore «gar zu
besonnen;» dock medgaf han derjemte, att Helmina v. Ch., för hvilken
han intresserade sig långt mer än jag trodde, vore «ganz ohne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
