Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
egenskaper, Svenskarnes bedrifter, och alla krigiska erinringar
från dessa for Nürnberg sà betänkliga dagar, äro här i hvart
barns mun. Tyvärr kunde mina blickar ej tillräckligt följa
hans utpekningar och förklaringar, emedan ett herrligt solsken
ej förmådde hindra, att en blåaktig dimma sväfvade öfver
trakten.
Tvenne nakna qvinnogestalter, som af vår förare utgåfvos
för Holbeinska (af andra, grundligare kännare tilläggas
Kra-nach), visa tydligt, att dessa gamla mästare aldrig bort
befatta sig med behandlingen af det Nakna. De äro i
kroppsstorlek målade på svart grund, med en förundransvärd
innerlighet och flit; men det magra, torra och långsträckta i
lemmarnes förhållanden går dock verkligen för långt öfver gränsen
af all kroppslig fägring. Man målade så, förmodligen mindre
af okunnighet (man hade ju den lefvande naturen tillhands, så
ofta man ville), än af ett visst system; man var from och
sedlig, och man sökte det rena uttrycket af en sträng kyskhet i
formsammansättningar som närmade sig till det benrangels-lika.
Men då man ock, i en sådan sinnesstämning, icke tyckte sig
vara förpligtad att öfverslöja det naturliga, — emedan
allting är kyskt för de kyska, — så finner man stundom på
dylika bilder skenbara och vid första ögonkastet förvånande
motsägelser mellan det anachoretiska ärbarhetssinnet på den ena
sidan och den menlösa natursanningen på den andra. Och så
äro på den vackraste af dessa tvenne (hvilken icke destomindre
hat Euch Gott wol wunderlich erhalten, wie Er mich dann anch zu
diesem Werk berufen, dann Ich mich ehe des jüngsten Tages
versehen, als dass ich nach Nürnberg sollte kommen–und wie Ihr
gesprochen, so hab’ ich mein arm Land und Leut, und was mir Lieb
ist, verlassen, so manchen theuren Helden mit mir hinaus geführt,
welche ihr Leben neben dem Meinigen gewagt, alles dem gemeinen
Evangelischen Wesen und an Erhaltung der Deutschen Libertat «um
Besten.» Han berömmer Nnrnbergarne mycket, men uppmanar dem
till nitiskt fortfarande, och yttrar sig till slut: «Es wird Ench
Gott nicht alle Tag solchen Prediger schicken, als wie
Michl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
