Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
ett skönt anlete, eldiga ögon och ett vördigt, redan hvitnande
skägg, ser Hans Sachs på denna lilla tafla fullkomligt så ut,
som han beskrifs i Frans Horns Geschichte der
Deutschen Poesie. Förträffliga saker voro här ock af vår
gårdagsvän Messys, om hvilken billigt kan sägas, att han med
hela styrkan af en smed verkställt på duken sina manligt
alstrande tankar. Icke af honom, men väl af någon äldre
mästare ur Nederländska skolan, var ett herrligt
Ecce-Homo-hufvud af ett eget djupt rörande uttryck. Mästarens namn
kunde Frauenholz ej uppge. Väl saknades här det sublima,
som jag tänker mig från Christi anletsdrag oskiljaktigt under
alla skiften och qval; men vågade man här nyttja ordet täck,
utan fruktan att dermed uppväcka en mer eller mindre frivol
föreställning, så kunde jag säga, att jag här såg en Försonare
af den innerligaste och ljufvaste täckhet. Det ljufva herrskar
så, att det kraftiga försvunnit. Öfvergången ifrån detta ämne
till en stor Susanna i badet af färgornas glada gunstling
Dominichino kan synas en smula lättsinnig; men är sådan
som man vanligtvis nödgas göra i ett Bildergalleri. Den sköna
sittande och med sin badnings-anstalt menlöst sysselsatta
qvinnan är lika ädel, som retande; hon rår ej för, att hennes
vackra blottade former ses af någon annan än himmelen, att
deras ätheriska mjällhet och varmt sig från duken häfvande
kött-färg öfverstiga hennes okallade åskådares begrepp, ja, att
hennes kropp från hjessan till fotabjället andas en blygsam
vällust, som väl icke uppstigit till medvetande i hennes själ, men
deremot leder de andras till icke blott esthetiska betraktelser.
— Frauenholz har ägt sin konsthandling i 20 år, och
derunder samlat ypperliga konstsaker jemväl för egen räkning, dem
han ej ämnar föryttra. Innan afskedet visade han oss ännu
ett par stora Tischbeinska portraiter af Herder och Wieland,
dem du lätt kan föreställa dig att vi med nöje betraktade, då
de hade all sannolikhet att vara mycket trogna: Herder ser
ut som en karl par excellence och den goda Wieland nå-^
got mer som en gammal fryntlig gumma. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
